Grattis, bror!

(nisse fyllde år igår)

ANYWAYYYY!
Jag har en ovana som går ut på att tugga. Jag tuggar på mitt skinn.
I munnen.
Inte kinden, utan precis under läppen på sidan, fast inuti.
Jag förstår inte varför, men helt plötsligt sitter jag här med en söndertuggad innerläpp och undrar why.
Jag är inte nervös på något sätt, jag har inga förväntningar för kvllen och förstår bara inte.

För även fast jag vill sluta tugga, tugga så går det inte. En sekund senare har mina käkar glömt bort tankarna.
Är ovanor sådana insatta rutiner så man bara inte kan sluta?